Allan Pettersson 100 år

Den fenomenale tonsättaren Allan Pettersson skulle ha fyllt 100 år den 19 September i år. Men han dog i förtid redan 1980, plågad av reumatism och andra sjukdomar. Trots sin minst sagt tuffa uppväxt i fattigkvarteren på Söder i Stockholm gick han mot strömmen och blev först virtuos violinist för att sedan efter mycket omfattande studier bli tonsättare på heltid. 15 symfonier med mera hann det bli, där den mest kända är den sjunde symfonin (1967) och andra satsen ur tredje konserten för stråkorkester (Mesto, 1957). Överlag så är Allan Petterssons musik väldigt originell, dramatisk och understundom väldigt vacker. Levnadstecknaren Laila Barkefors betecknar hans musik som att ”mitt i kaoset kommer det öar av stor skönhet”. Hennes avhandling ”Gallret och stjärnan” om Allan Pettersson är väldigt läsvärd, så även hennes Petterssonbiografi ”Det brinner en sol inom oss”. Hon driver bl.a. tesen att fragment från Petterssons 24 sånger ”Barfotasånger” (1945) går igen i mer eller mindre alla stora orkesterverk. Han skulle alltså bearbeta de melodiska idéerna i hela sitt liv, som ständig inspiration kanske. Det mesta från Allan Petterssons penna finns utgivet på CD, livsnödvändig musik för människan.