Gugge Berra

Hur kan man ha missat denna konstellations alster? En orsak kan tänkas vara en inte alltför stor PR-budget:) Hursomhelst så levererar Gösta Berlings Saga en habil mix av trevliga influenser men vad som skiljer agnarna från vetet (eller i detta fall: originalen från copycatsen) är att man förvaltar intrycken på ett mycket förtjänstfullt sätt då man aldrig frångår sina ambitioner att vara originella. Visst kan man skönja lite King Crimson här, lite Gentle Giant och Samla Mammas Manna där men det låter i det stora hela väldigt personligt. Kanske kan man sakna vansinnet och lekfullheten från nyss nämnda grupper i bandets sound, men det är smällar man får ta. Tre släpp hittills från den svenska kvartetten, det senaste på Cuneiform Records - bara en sån sak:)

Plank-ton

Detta är ett band jag ofta återvänder till, Plankton från Ståkkhålm. Instrumental Blues/Rock med svenskt vemod kanske är en juste kategorisering? Det fina med denna kvintett är dels det eminenta radarparet på gitarr (Emil Fredholm & Christian Neppenström), dels det varierade låtvalet. Jag menar, kan man göra fantastiska rockversioner av ”Visa från Utanmyra”(!) och ”Uti vår hage”(!!) så har man lyckats tilltala ”svenskheten” hos undertecknad - dessa båda kompositioner torde tillsammans med en röd stuga med vita knutar samt ett svärmeri för sommarnaturen kunna symbolisera det ”svenska”. Musikaliskt är det influenser från USA/England som filtreras genom ett svenskt anslag. De båda gitarristerna visar upp ett brett kunnande, både spelmässigt och när det kommer till att få en Stratocaster att sjunga som det vackraste konsertinstrument - vi snackar ton här! Att gruppen även har den goda smaken att kontraktera Hans Arnold för ett par av sina omslag visar på en fingertoppskänsla utöver det vanliga. Hittills har Plankton släppt fem fullängdare - jag hoppas på fler!